I dag har jag blivit färdig med att uppdatera sidan med Chanels ungar. I och med att det inte blir några fler kattungar hos oss som det ser ut nu, så kommer jag inte att blogga. Däremot kommer jag att uppdatera Chanels ungar-sidan så länge jag får nya bilder på dem. 

 Vad är bättre än en sovande katt i solskenet en vinterdag?

 Aslan firade sin första jul. Spännande!

Oj vad tiden går! Alla kattungarna har än så länge stannat hos sina ägare (vad jag känner till), men jag vet att några är osäkra på om de kommer kunna behålla sin katt. Jag planerar att skicka ut lite frågor till köparna om någon månad för att få lite hjälp i beslutet om vi ska låta Chanel få ungar igen. Chane löpte nämligen för några veckor sen. Som tur är fattade Aslan ingenting. Hon rullade runt på golvet och såg förförisk ut och han trodde att hon ville leka - vilket förstås gjorde henne jätteirriterad! Nu får hon p-piller tills vi kastrerat Aslan, för någon inavel ska vi inte ha och det är ju svårt att vara säker på när han blir könsmogen. Vi tycker att Aslan börjar bli en riktig myskatt, som vi hoppades på. Nu när Chanel inte längre har några moderskänslor för honom, söker han kärlek hos oss människor istället och han är en social och gosig katt och inte så kaxig som sin mamma, vilket är skönt.

Aslan har haft lite otur den senaste månaden. Först hoppade han upp på en varm spisplatta och brände trampdynorna på ena framtassen.

Det var inte kul att vara 3 1/2 månad och ha foten i bandage och en jobbig krage runt halsen. Det var också väldigt svårt att få bandaget att sitta kvar. Det som efter en del experimenterande ändå fungerade bäst var ett tubformat fingerbandage fasttejpat med leukoplast. Det tog ungefär 10 dagar innan Aslan kunde slippa bandaget, men det hade säkert gått fortare om jag hade hittat något bandage som funkade från början. En lite positiv sak med den tiden var att Aslan upptäckte hur mysigt det kan vara att bli kliad av oss människor. Han var inte speciellt kelig innan, men nu behövde han oss plötsligt. Chanel tyckte mest att han var besvärlig och klumpig och ville inte trösta alls.

Nån vecka senare blev Aslan dålig i magen och fick en diarré som inte ville ge sig. Troligen hade han ätit något som stört hans mage. Han är väldigt nyfiken och man får inte glömma att ta bort lökskal och annat ur vasken snabbt, annars är han där och provsmakar. Jag fick tipset att prova Canikur Pro och det fungerade, så nu är magen bra igen.

Skönt! Nu känns det som att alla ungarna kommer att få jättebra hem. Jag hoppas verkligen också att alla allergiker kommer att tåla sina katter. I värsta fall får jag tillbaka någon. Nu har jag som tur är några som står som reserver, så jag känner mig inte orolig för att det ändå kommer att lösa sig i så fall. Men det roligaste är förstås om alla tål sin unge från början.

 Calix har somnat med huvudet utanför hängmattan.

Nu är Operah också tingad och bara största killen Alex är fortfarande till salu. 

 Alex ute på balkongen idag. Spännande med alla lukter och utsikten, men lite läskigt med starka motorljud. Då är det skönt att kunna springa in igen. Alex är stor och go- inte tuffast i gänget, men med när det händer saker.

Nu har flera köpare varit på besök och tre ungar är tingade. Alex och Operah är fortfarande till salu. Jag har insett att det inte är lätt med allergitest. Alla allergiker som varit här har känt något, inte så mycket som med andra katter, men ändå. Och ungarna diar fortfarande, så är det mjölken som gör dem allergena, så är det ju inte så konstigt. Det borde också innebära att de blir betydligt mindre allergena när de flyttar hemifrån och inte har tillgång till någon mammamjölk alls. Men det krävs att man chansar lite, för även om jag lovar att jag köper tillbaka en kattunge om allergin gör det omöjligt att behålla den, då för 8000 kr, så är det ju inget som någon önskar. Dessutom har jag nu fått veta att det kan bli rätt jobbigt med kattmamman om ungen flyttar hem igen. Så jag hoppas verkligen att det ska fungera för alla köpare och alla kattungar.

Chanel har ett väldigt ombytligt humör just nu. Ibland fräser hon åt ungarna och verkar önska dem all världens väg, men en stund senare tvättar hon dem och låter dem dia. Jag tänker att även om jag och tjejerna kommer att sakna våra kattbebisar, så kommer det att vara en lättnad för Chanel att bara behöva tänka på sig själv och kunna koppla av och sova. Precis som så många andra småbarnsmammor sover hon väldigt ytligt och sprätter upp vid minsta ljud. Hon tycker att hon måste ha koll på allt som händer och kan aldrig koppla av ordentligt.

 Aslan bråkar med mamma. 

Nu händer det saker: Kattungarna har nu tillträde till hela lägenheten. De sover i köket, men annars röjer de runt överallt. Mina växter är roliga lekplatser, vilket gjorde att jag fått snabbuppdatera mig på det här med giftiga växter. Bra info. om detta finns på tex: www.agria.se/katt/artikel/farliga-vaxter-for-katten Mina Kallor och Gullrankan jag ärvt efter mormor bor nu högt uppe på hyllorna. Som tur var har jag inga riktigt giftiga växter, men det är ju bra om kattungarna slipper få ont i magen. Mina ofarliga växter lever just nu ett hårt liv. Monsteran, som jag släpat med mig genom livet sen jag var 16 år, är just nu väldigt liten och klen. Den är ju så kul att klättra i!  Återstår att se om den överlever behandlingen. 

I torsdags var vi hos veterinären för den första vaccinsprutan och chipmärkningen. Det gick bra, även om de flesta av ungarna tyckte att det var väldigt onödigt att sticka dem med en sån tjock nål som chippet ligger i. Gloria blev riktigt sur och bet djursjukvårdaren i handen! Ingen blodutgjutelse blev det dock. Veterinären tyckte att alla ungarna var jättefina och flera ur personalen kom och tryckte näsan mot fönstret för att få en glimt att sötnosarna. Nästa besök blir den 4/9, då det är dags för den andra vaccineringen och besiktning för dem som ska säljas dagarna efter.

 Calix njuter på balkongen - som är väl innätad för säkerhets skull.

 Alex - en solkatt i solen.

Calix och Atlas busar i friska luften.

 Operah gillar mattan i lillmattes sovrum. Där kan man både sova gott och busa.

Chanel är en kräsen dam med känslig mage. Hon har aldrig varit stor i maten, men det har inte varit något problem. Hon har ätit Iams torrfoder för kattungar och mått bra av det. Sen ungarna föddes har hon blivit rejält mager (3,3 kg) och är ständigt hungrig. När ungarna var nyfödda tänkte jag att det viktigaste var att hon åt, så hon skulle ha mjölk till alla. Så jag införskaffade den fetaste kattungemat jag kunde hitta - det blev Natures menu Chicken Kitten. 

Det fick vissa följder: Chanel förändrades från att ha varit en rimligt väluppfostad katt, utan något som helst intresse för vår mat, till att bli en gnällig, stressad tiggarkatt. Ständigt uppe på bänkarna i köket för att kolla om jag inte skulle ta fram något gott till henne. Ständigt skrikande och tjatande på mig om att hon är hungrig. Plöstsligt var allt lockande och gott och hon började stjäla från våra fat och slicka tallrikar som jag inte hunnit diska. Hon blev helt odräglig. Dessutom fick hon ofta diarré av att ha ätit mat som hon inte tålde. Att ge henne mer kattmat var inte heller till mycket nytta. Hon åt sällan upp allt, men var ändå igång med tiggeriet. Torrmaten rörde hon inte. När så ungarna vid 4-5 veckors ålder började smaka på maten togs problemen till en högre nivå. Klart man gör som mamma när man är så liten. Så jag fick 6 skrikande ungar jämte mamman att utfodra. Ungarna kunde inte hoppa upp på bänken, men istället försökte de klättra upp på mina ben. Inte kul!

Eftersom jag inte ville uppfostra ungarna till plågsamma små monster, bestämde jag att detta måste få ett slut. Jag köpte istället Hills Kattungemat torrfoder och erbjöd till mamma och barn. Jag får nog säja att ungarna har fattat galoppen bättre än Chanel. De flesta av dem äter nu glatt sitt torrfoder. Eftersom det kan stå framme hela tiden, kan de äta lite då och då och blir aldrig jättehungriga och tiggigga. Det är sällan någon försöker klättra uppför mina ben längre. Några av ungarna är inte jätteförtjusta i att tugga torrfoder. Därför blöter jag upp några portioner några gånger per dag, vilket Chanel också uppskattar. Men jag blandar i torr mat så de alla ska vänja sig så småningom. Chanel är fortfarande väldigt intresserad av vad jag lagar för mat till oss människor, men efter att ha fått några duschar med vattenflaskan har hon bättre börjat förstå vad orden "Gå ner!" betyder. 

Mammas mat smakar fortfarande godast.

Atlas har inga problem med att svansen blir blötlagd medan han äter. Sen kom en av bröderna och ville dricka utan svans, men Atlas ville inte flytta sig.

Efter maten vill Gloria naturligtvis tvätta sig.

Calix är också noga med att hans stora framtassar är rena och fina.

Eftersom jag behövde hjälp med att bestämma färger på ungarna nu när de ska registreras hos SVERAK, blev det till att försöka ta lite ansiktsporträtt:

Gloria: Minst och modigast. Hon är svartspotted-vit. SIB n 09 24

Operah: Mest lik mamma. Tvättar gärna syskon och mamma. Svartspottedsilver-vit. SIB ns 09 24

Calix: Stort huvud och stora tassar - kan bli en stor katt i framtiden. Lugnast, men tar för sig mer och mer. Svartspottedsilver. SIB ns 24

Aslan: Busig och go. Rödspottedsilver-vit. SIB ds 09 24

Alex: Busig och go. Matvrak. Rödspotted. SIB d 24

Atlas: Liten busig sitta-i-knä-kisse. Svartspotted-vit. SIB n 09 24

De färgerna som står under bilderna är de som kommer att finnas i stamboken hos SVERAK, som man också får med när man köper ungen. Det var inte lätt att bedöma färger och tecken och det kan ha blivit fel någonstans. Ev. kan det vara fler ungar som faktiskt är silver. Möjligen är det någon som inte är spotted, utan tigré. Om man bara ska ha katten till sällskap så spelar det ingen roll. Vill man ändra i framtiden så kostar det 150 kr. 

Nu tänker jag att det ska bli roligt att få träffa kattungarnas blivande familjer. De här bilderna gör ju inte alls rättvisa åt ungarna, som nu är helvilda, busiga, nyfikna, keliga, supersöta små monster med vassa klor och tänder, som de helt respektlöst använder för att utforska världen. 

Så välkomna nu köpare! Nu är det lätt att bli kattungebiten:-)

Nu är de inga bebisar längre, utan snarare småbarn, våra kattungar. De har fått komma ut från garderoben och de flesta av dem har smakat på kattungemat (samma som Chanel äter - den fetaste och proteinrikaste jag kunde hitta). Jag tog hjälp av dottern för att försöka fånga dem på bild. Här kommer de:

Minst i storleken är Gloria, med de vita framtårna. Henne har vi tillägsmatat med kattungemjölk för hon fick nog inte riktigt så mycket hon behövde av Chanel. 9/7 vägde hon 421 g och nu är hon busigast och modigast i hela gänget. Alltid först att kolla in nya saker och vill gärna sitta i knät och klättra på oss.

  Syrran Operah är mer svårfångad på bild. Gömmer sig under mattes kjol. Namnet har hon fått för att hon alltid varit den som skrikit högst på mamma när det varit dags för vägning. Nu har hon dock börjat gilla oss människor och insett att vi också har fördelar. 9/7 vägde hon 439 g. 

(Bilden är borta.) Killen med de vita tassarna som är på väg mot mig heter Atlas. Han var först med att smaka på kattungematen och rusar nu fram när den serveras. Han äter snarare som en gris än en katt, men han har ju tid på sig att få finess på det. 9/7 vägde han 488 g. 

Killen som hela tiden varit störst är också den lugnaste. Han har grå ben till skillnad från de andra, som har mer eller mindre vitt på sina ben. Han heter Calix och vägde 9/7 484 g. Alltså är han som inte äter så mycket kattungemat än, utan föredrar mammas mjölk inte längre störst, utan nu tvåa i gänget.

Så har vi de två röda bröderna kvar. Först Alex, som inte alls är så försiktig som ha ser ut här, utan lika busig som de andra. Han vägde 9/7 477 g.

Aslan är den ljusare röda killen med vita öron. Om Chanel tycker det är ok tänker vi behålla honom. Han vägde 9/7 466 g.

Fler bilder kommer när jag lyckas fånga de små busungarna i dagsljus. :)

Eftersom Chanel fortfarande blir jättestressad när jag lyfter upp ungarna och de skriker, så är det ännu inte läge för någon porträttfotografering. Men några gruppbilder i lådan framför fönstret denna mulna dag fungerade. (Med reservation för att fotografen = jag är total amatör på kattungefotografering.) Chanel höll ett vakande öga och öra på mig medan jag höll på.