Egentligen är det inte så svårt att se skillnad på hanar och honor. Men flera gånger har jag försökt jämföra två skrikande ungar och gett upp när en stressad Chanel nästan slitit dem ur händerna på mig. När de skriker tar instinkten över totalt. Men så länge ungarna är tysta är hon en cool mamma. Hon äter, tvättar sig och tar en sväng runt i lägenhetens fönster och ut på balkongen för att kolla läget häromkring. Ibland ligger hon utanför bolådan, liksom för att ha lite egentid men ändå ha koll. Hon är inte det minsta kelig mot oss, vilket inte alls förvånar mig. Hon får väl mer än nog av ungarna som klänger på henne. 

Jag tror att det är den lilla tjejen som somnat med öppen mun. Hon diar i sömnen och smackar. Efter en stund vaknar hon och letar rätt på en spene igen.

I dag när ungarna fyller en vecka, tänkte jag att jag skulle försöka ta kort på dem, så att vi ska kunna se deras olika särdrag lite bättre. Chanel blir dock mycket orolig när de skriker - vilket de gör när man lyfter dem. Så jag passade på när hon var ute på balkongen och spanade på grannskapet en stund. När de väl är tillsammans allihop är de inte så oroliga, men det är ändå helt omöjligt att få dem att vända ansiktena åt samma håll. Dessutom har de fyra mörka nu fått sina ögon och dem måste man ju vara väldigt rädd om. Ingen kamerablixt och inget solljus. De bor i min garderob där jag har satt in en svag röd glödlampa, bara så jag ser mina kläder någorlunda. Jag är nästan 100 på att det är fyra killar och två tjejer. Närmare beskrivning kommer...

Klockan 02 på natten den 11 juni väckte Chanel mig genom att krypa in under mitt täcke och spinna högt och snabbt. Hon hade börjat få värkar och nu ville hon absolut inte vara ensam! När jag undersökte henne närmare såg jag att det hängde ut något ur slidan! Snabbt väckte jag barnen för jag trodde att nu var det dags för födsel och jag hade lovat dem att de skulle få vara med. Att det var skolavslutning dagen efter kunde inte hjälpas. Chanel var orolig och ville absolut inte vara ensam, men någon unge kom inte. Vi turades om att sitta hos henne och klappa henne. Efter två timmars vakande somnade barnen om. 

Inte förrän vid 7.30 satte riktiga krystvärkar in och sen föddes den första ungen 8.20. De tre första kom tätt och Chanel hann inte riktigt med att tvätta och bita av navelsträngar (och man kan ju inte tugga i sig hur många moderkakor som helst på raken). Så jag fick hjälpa till att torka och klippa navelsträng och ungarna började dia. Den sista ungen föddes 10.30 och sen var vi glada att det inte blev fler för förstagångsmamman. Allt har gått bra och ungarna växer så det knakar. Chanel ser lite mager och tufsig ut och jag försöker fresta henne med godsaker för att hon ska äta ordentligt, för det går åt mycket energi till de sex matvraken - som bara sover och äter - precis som de ska.

Förra veckan var en enda lång väntan. Det var nog inte bara vi som kände så - Chanel låg för det mesta placerad så här mitt på golvet och såg ut som att hon väntade på bättre tider. Innan ungarna föddes hade hon ökat 1,3 kg i vikt. Det syntes på henne att det var obekvämt.

Hej! Idag öppnar jag hemsidan. Här på bloggen planerar jag att löpande lägga upp bilder och information om kattungarna när de är födda och utvecklas. 

Den här bilden tog jag på Chanel igår. Trots hennes växande mage och en viss klumpighet tar hon sig fortfarande upp på hatthyllan. Lite orolig blir jag allt när jag hör den tunga dunsen när hon hoppar ner. Jag vägde henne för att se hur mycket hon lagt på sig. Från 3,2 till 3,8 kg. Jag är sååå nyfiken på bäbisarna där inne....