Klockan 02 på natten den 11 juni väckte Chanel mig genom att krypa in under mitt täcke och spinna högt och snabbt. Hon hade börjat få värkar och nu ville hon absolut inte vara ensam! När jag undersökte henne närmare såg jag att det hängde ut något ur slidan! Snabbt väckte jag barnen för jag trodde att nu var det dags för födsel och jag hade lovat dem att de skulle få vara med. Att det var skolavslutning dagen efter kunde inte hjälpas. Chanel var orolig och ville absolut inte vara ensam, men någon unge kom inte. Vi turades om att sitta hos henne och klappa henne. Efter två timmars vakande somnade barnen om.
Inte förrän vid 7.30 satte riktiga krystvärkar in och sen föddes den första ungen 8.20. De tre första kom tätt och Chanel hann inte riktigt med att tvätta och bita av navelsträngar (och man kan ju inte tugga i sig hur många moderkakor som helst på raken). Så jag fick hjälpa till att torka och klippa navelsträng och ungarna började dia. Den sista ungen föddes 10.30 och sen var vi glada att det inte blev fler för förstagångsmamman. Allt har gått bra och ungarna växer så det knakar. Chanel ser lite mager och tufsig ut och jag försöker fresta henne med godsaker för att hon ska äta ordentligt, för det går åt mycket energi till de sex matvraken - som bara sover och äter - precis som de ska.
.jpg)
.jpg)