Fyra veckor - mer vilda än tama.

Nu är de inga bebisar längre, utan snarare småbarn, våra kattungar. De har fått komma ut från garderoben och de flesta av dem har smakat på kattungemat (samma som Chanel äter - den fetaste och proteinrikaste jag kunde hitta). Jag tog hjälp av dottern för att försöka fånga dem på bild. Här kommer de:

Minst i storleken är Gloria, med de vita framtårna. Henne har vi tillägsmatat med kattungemjölk för hon fick nog inte riktigt så mycket hon behövde av Chanel. 9/7 vägde hon 421 g och nu är hon busigast och modigast i hela gänget. Alltid först att kolla in nya saker och vill gärna sitta i knät och klättra på oss.

  Syrran Operah är mer svårfångad på bild. Gömmer sig under mattes kjol. Namnet har hon fått för att hon alltid varit den som skrikit högst på mamma när det varit dags för vägning. Nu har hon dock börjat gilla oss människor och insett att vi också har fördelar. 9/7 vägde hon 439 g. 

(Bilden är borta.) Killen med de vita tassarna som är på väg mot mig heter Atlas. Han var först med att smaka på kattungematen och rusar nu fram när den serveras. Han äter snarare som en gris än en katt, men han har ju tid på sig att få finess på det. 9/7 vägde han 488 g. 

Killen som hela tiden varit störst är också den lugnaste. Han har grå ben till skillnad från de andra, som har mer eller mindre vitt på sina ben. Han heter Calix och vägde 9/7 484 g. Alltså är han som inte äter så mycket kattungemat än, utan föredrar mammas mjölk inte längre störst, utan nu tvåa i gänget.

Så har vi de två röda bröderna kvar. Först Alex, som inte alls är så försiktig som ha ser ut här, utan lika busig som de andra. Han vägde 9/7 477 g.

Aslan är den ljusare röda killen med vita öron. Om Chanel tycker det är ok tänker vi behålla honom. Han vägde 9/7 466 g.

Fler bilder kommer när jag lyckas fånga de små busungarna i dagsljus. :)